torsdag 31 december 2009

Med önskan om ett gott nytt år

Nyårsafton och jag ser fram emot att även få kryssa den här dagen som migränfri. Jag har endast haft migrän en gång nu under december. Känner mig glad och hoppfull och tacksam för min medicin! Vardagen har blivit lättare att hantera och jag ser fram emot nästa år. Målet är att ha ännu förra anfall än årets 23 stycken...

fredag 25 december 2009

Julminnen

Ibland kan jag överväldigas av minnen från förr. Att få komma ihåg saker jag varit med om och som varit med och format mig till den jag är idag känns nådefullt.

I dessa vintertider minns jag särskilt två jular från ett annat århundrande: snöbelagda Österrikiska vidder på gränsen till Ungern och en leversoppa som jag än idag kan må lite illa av. En häftig förälskelse i skenet av storstadens alla fladdrande ljus i julenatten.

Och sen givetvis även julen vid havet. Den karga stranden som kallt smektes av atlantvinden. Gasbrasans blåaktiga sken som blandade sig med ljuset från tv'n. Julklappsöppningen den väldigt tidiga juldagsmorgonen.

Svunna tider som ibland gör sig påminda och för en kort stund tittar ut bland alla veck och skrymslen i mitt hjärtas bo. Imorgon kanske jag får minnas något annat...

fredag 18 december 2009

Vintervila

Det har varit kallt de senaste dagarna och snön har fallit djup. Igår när jag gick hem från min sista skoldag med examensbeviset i handen kunde jag riktigt höra hur tyst det var. Det är som att snön bäddar in land och stad som på något vis går till vila. Visst, vi jäktar på som vanligt men det är som att snön ger en annan dimension till tillvaron. Inbäddad i snön är det som att marken lägger sig tillrätta, tjälen ger ett lugn som jag även kan känna i mitt inre. Det är dags att stanna upp. Här och nu ska jag sedan ta språnget vidare ut i livet.

måndag 14 december 2009

Nytt besök hos neurologen

Imorse var det dags för återbesök hos neurologen. Lite smolk i bägaren var det dock att jag tyvärr fick migrän sent igår kväll. Men jag kände mig inte så nedslagen utan kände mig styrkt av min anti-anfallskalender. Det var dock inte den som doktorn ville se utan han såg nöjt på den tråkiga anfallskalendern och tyckte att det såg bättre ut nu. 23 anfall har det varit i år, varav fyra under de sex veckor jag ätit betablockerarna.

Igår när jag tittade på kalendern tänkte jag att det var väl inte så illa, det har ju varit betydligt sämre med ca 50 anfall för något år sedan. Men sen tänkte jag att detta inte är gott nog. 23 anfall på ett år är alldeles för mycket! Det kan bli ännu bättre med ännu mindre anfall! Och det känner jag både tillit och hopp inför.

torsdag 10 december 2009

Längtan efter havet

Jag andas in djupt och fastän jag sitter här i soffan i mitt vardagsrum är det nästan som att jag kan känna havsbrisen mot min hud. Vinden leker i mitt hår och smeker min kind där jag står på stranden som breder ut sig längs Swansea Bay. Jag känner kraften från tidvattnet som är på väg inåt land. Molnen på himlen skuggar mig mot solens heta strålar. Jag andas in djupt och tar in livet där mellan hav och land. Här är jag omsluten, här är jag innesluten av havet som går till vila i strandens famn.

onsdag 9 december 2009

Tacksamhet

Min anti-anfallskalender har på sistone många stora lila kryss! Det är flera veckor sedan jag hade migrän och det är jag så glad och tacksam för! Och det är också med stor glädje som jag varje morgon äter betablockeraren! Nästa vecka ska jag tillbaka till neurologen och jag hoppas jag får fortsätta äta medicinen. Jag känner mig hoppfull inför framtiden!

fredag 4 december 2009

Ögonblick

"Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var". Ibland kan jag minnas stunder, tillfällen och möjligheter som en gång var men som det sen aldrig blev något av. Just nu minns jag en blå neonskylt som envist lyste upp den sena majnatten en gång för länge, länge sedan. Och det var där, i gryningens första utandning som allt var över. Det var allt som var; aldrig något som blev eller är. Men jag minns det än.

onsdag 2 december 2009

Den som älskar

Den som älskar tror.
Tror på hav och himmel med landet däremellan.

Tror på vindarna och stillheten som tröst.
Men också på stormarna.

Tror på skrattet som läkande och helande kraft.
Men också på tårarna.

Tror på kärleken som livgivaren och förlåtelsen.
Men också på ensamheten som finns i varje hjärtas bo.

Tror på ljuset som vägledaren.
Men också på mörkret ty inga stjärnor kan ses i en upplyst natt.

Den som älskar tror.
Jag tror.

måndag 30 november 2009

Ny månad

Idag behöver jag rita en ny "anti-anfalls" kalender. För november blev det bara tre dagar jag inte kunde kryssa. Det känns bra att se kalendern med alla stora lila kryss! Det känns också bra nu att ta betablockerarna om mornarna. Det har blivit rutin och jag tycker nog faktiskt att jag känner mig mindre pressad över migränen. Om det nu är tabletterna i sig eller att det känns som att jag blev lyssnad på och tagen på allvar av doktorn vet jag inte. Men det känns bra i alla fall! Och min önskan är att december blir en minst lika bra månad!

fredag 20 november 2009

Liv

Med Ditt ord målar Du bilder
i mitt hjärta och i min själ.
Allt det Du är, är Du i mig.
Allt det jag är, är jag i Dig.

Ur havets djupa famn stiger Du upp.
Ur höstnattens stjärneljus kriver Du ner.
Allt mitt hopp, min tro och mitt tvivel
får jag lägga i Dina händer.

Likt ett ljussken, en reflektion svepande
över istäckta ytor målar Du hav och himmel.
Du färglägger världen med livet.
Du målar hav och himmel med mitt liv.

onsdag 18 november 2009

Att vila i väntan

Det var som att det bara sa "pang" i mig och så var migränen igång igen. Lämnade den sista lektionen lite i förväg och tog mig till tåget. Läskigt att gå över tungt trafikerade korsningar i eftermiddagstrafiken när man tappat delar av synfältet. Tur det var rödlysen, men läskigt att känna att man inte har koll på det som händer runt omkring...

Jag höll mig vaken eftersom jag var på resande fot. Så jag fick inga domningar den här gången. Har faktiskt inte fått några domningar på hela hösten förutom häromdagen då. Skillnaden i mitt beteende då var att jag faktiskt somnade. Men jag är glad och tacksam att jag slapp det eländet i alla fall. Men jisses vad trött och seg jag är nu...ingen huvudvärk fick jag heller men det känns ju som om hela huvudet var fullt med hubba bubba...skönt att det är kväll och jag snart får gå och sova för natten.

Så jag får inte kryssa något i min anti-anfallskalender idag, men jag ser fram emot att fortsätta fylla på med stora, härliga lila kryss här framöver.

söndag 15 november 2009

Stjärnstoft

Du strör stjärnor i mitt hjärta och färgar min blick
med höstens brinnande färger.

Likt en molnfri himmel omsluter du mig
i din varma famn.

Du strör stjärnor i min hjärta
där stoftet dröjer sig kvar och
bildar himlavalvet inom mig.

Domningar

Sent igår kväll fick jag migrän. Somnade då det var så sent och vaknade så strax före kl. 01 av domingar i hand och ansikte. Vad jag önskar att jag slapp detta. Migränen i sig är inte så illa, men just domningarna de är de allra värsta. Att tålmodigt vänta ut dem är det enda att göra. Men det kan ju vara så svårt att vara tålmodig. Kände mig mest ledsen och besviken.

Men nu är det en ny dag och det är bara att fortsätta med livets och vardagens olika bestyr. Förhoppningsvis kommer tabletterna så småningom att ge resultat. Tills dess är det bästa jag kan göra att leva på i det som är och försöka att se på framtiden i tillit och tålamod.

fredag 13 november 2009

En bra vecka

Har lyckats kryssa 8 hela dagar i rad nu på min anti-anfallskalender. Vet inte om det särskilt har med betablockerarna att göra, men det känns bra i alla fall. Börjar nu idag med att äta en hel dos och jag hoppas min blodtryck ska vara okej trots alla 25 mg :-) Och jag hoppas ikväll kunna kryssa den nionde migränfria dagen på raken.

söndag 8 november 2009

Allt det jag är

Allt det jag är, är jag i Dig.
Allt det Du är, är Du i mig.

Min tro, min misstro.
Mitt hopp, min uppgivenhet.
Mitt tvivel, min säkerhet.

Jag äro av samma stoft som
Dina drömmar vävas av.

onsdag 4 november 2009

Tillit och tålamod


När jag slog upp ögonen i morse så var flimret i full gång. Jag hade migrän. Tog huvudvärkstablett och vilade någon timme och var sen ut en sväng och kände den kalla höstvinden blåsa om huvudet. Det var skönt att känna. Först nu efter lunch börjar jag piggna till.


Det kändes inte alls lika illa att ta betablockeraren imorse. Att jag är yr i huvudet nu beror väl mest på migränen. Ska kryssa i att jag haft anfall på den anfallskalender jag fick av neurologen. Känns trist, vill inte riktigt hålla reda på alla migrändagar, blir fel fokus för mig. Så nu har jag gjort en egen anti-anfallskalender där jag ska kryssa i alla dagar som jag INTE har migrän. Ser fram emot att se många kryss på den och när veckorna går hoppas jag att tabletterna ska visa sig verksamma.


tisdag 3 november 2009

Nu är det dags

Idag har jag tagit min första tablett betablockerare i förebyggande syfte och i förhoppningen att det på sikt ska lindra min migrän. Det var inte lätt att ta tabletten, kändes svårt att ta blodtryckssänkande medicin när jag redan har lågt blodtryck. Fast jag var så uppstressad så inte kände jag av tabletten något särskilt.

Känner att detta är något jag vill prova även om det också känns lite jobbigt och otäckt. Äter bara en halv tablett varje morgon fram till helgen och ska sedan äta en hel. Den är dock också väldigt liten, bara 25 mg men det är detta som jag kan göra just nu. Jag hoppas att jag ska få må bra av dessa tabletter och att de ska minska antalet migränanfall.

Blott en dag ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn, väl ängslas då. Han som bär för mig en Faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av sorg och smärta, möda, vila och behag.
(Sv psalmen 249)

fredag 30 oktober 2009

Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var

Härom dagen var jag ute och åkte tåg, klev av på den station som varit min "hemstation" i nästan tio års tid. Det är inte min hemstation nu, och har inte varit på snart två år. Men i myllret av människor där på perrongen såg jag bilder ur det som en gång var: min bror som satt och väntade på mig på stationen när vi skulle åka på utflykt. Hur min date stod där i lampskenet ute på perrongen och väntade på mig en sen vintereftermiddag. Hur jag tidiga mornar frusit i väntan på att tåget ska rulla in.

Och jag tänkte att allt det som en gång var aldrig blir igen, fastän det alltid kommer att vara. De erfarenheter jag gjort, de människor jag mött (både på gott och ont) har varit med och format mig till den jag är just nu. Därför rymmer ögonblickets närhet allt det som blir, är och en gång varit.

I Guds tystnad får jag vara, ordlös, stilla utan krav.
Klara rymder, öppna dagar här en strand vid nådens hav.
(Sv psalmen 522)

tisdag 27 oktober 2009

Nu får det vara nog

Nä, nu blev jag riktigt arg! Migrän igen. Tredje sen förra måndagen...är så trött på detta! Flimret var visserligen inte så mycket och jag kunde gå hem med en lätt huvudvärk och har nu vilat en stund. Inget mer flimmer än och vi får väl se om det blir några domningar. Har inte haft några på ett tag och det underlättar verkligen. Jag hatar verkligen domningarna, de är så himla läskiga. Längtar till måndag morgon då jag äntligen ska få träffa neurologen och diskutera förebyggande behandling. Nu får det vara nog, vill kunna känna mig fri att göra saker utan att hela tiden ha "migränhotet" hängande över mig. Att bli arg känns bra, mycket bättre än att vara rädd.

söndag 25 oktober 2009

När hjärtat vågar öppna sig

Kanske är det tryggast för stunden att hålla stängt om sitt hjärta. Kanske tror man att det är lättast så. Men det håller inte i längden att stänga och låsa om sig och sen skylla känslan av misslyckande på andra människor.

Det är svårt att glänta på hjärtats dörrar, det är riskabelt att ha ett öppet och mottagligt hjärta. Men hur ska man annars kunna ta emot eller ge kärlek.

Blott i det öppna har du en möjlighet.
Låser du om dig, kvävs och förtvinar du.
Ut i det fira ska du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
(Sv psalmen 90)

fredag 23 oktober 2009

Bättre med ensam ensamhet

Susanne Alfvengrens sjunger "Det är bättre med ensam ensamhet än ensamhet när man är två". Det kan vara svårt att vara ensam, både när man är själv och när man är tillsammans med andra. Men kanske är det så att det är allra svårast tillsammans med andra. Och när man undrar om det finns någon överhuvudtaget som kan älska en för den man är.

Innan natten kommre vill jag tänka
på dem som nu ler i kärleksglädje
och på dem i ensamheten.
Herre vill jag tänka.

tisdag 20 oktober 2009

Innan natten kommer

Så här innan natten kommer vill jag stilla mig en stund och ta emot allt det som dagen har givit. Det har varit en bra dag. Har spenderat kvällen inne i stan tillsammans med en väninna, vi har ätit gott och pratat gott om livets med- och motgångar.

Men det bästa med dagen har ändå varit att gårdagskvällens migränanfall var lindrigt. Bara flimmer och jag vilade en timme i sällskap av en omvårdande katt. Han var motvilligt till en början men kom sen och la sig bredvid mig och tröstade. Jag ville inte somna eftersom det just nu verkar som att jag slipper domningarna om jag håller mig vaken. Jag höll mig vaken och slapp domingarna, ingen huvudvärk fick jag heller.

Jag längtar verkligen tills jag ska träffa neurologen igen och få börja den förebyggande behandlingen. Det känns som att livet kommer att bli lättare att handskas med. Och att det bara kan bli bättre!

Innan natten kommer vill jag tacka för den dag du gav, dem som jag mötte.
För ett liv som mognat något, Herre vill jag tacka.
(Sv psalmen 510)