fredag 30 oktober 2009

Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var

Härom dagen var jag ute och åkte tåg, klev av på den station som varit min "hemstation" i nästan tio års tid. Det är inte min hemstation nu, och har inte varit på snart två år. Men i myllret av människor där på perrongen såg jag bilder ur det som en gång var: min bror som satt och väntade på mig på stationen när vi skulle åka på utflykt. Hur min date stod där i lampskenet ute på perrongen och väntade på mig en sen vintereftermiddag. Hur jag tidiga mornar frusit i väntan på att tåget ska rulla in.

Och jag tänkte att allt det som en gång var aldrig blir igen, fastän det alltid kommer att vara. De erfarenheter jag gjort, de människor jag mött (både på gott och ont) har varit med och format mig till den jag är just nu. Därför rymmer ögonblickets närhet allt det som blir, är och en gång varit.

I Guds tystnad får jag vara, ordlös, stilla utan krav.
Klara rymder, öppna dagar här en strand vid nådens hav.
(Sv psalmen 522)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar