torsdag 31 december 2009

Med önskan om ett gott nytt år

Nyårsafton och jag ser fram emot att även få kryssa den här dagen som migränfri. Jag har endast haft migrän en gång nu under december. Känner mig glad och hoppfull och tacksam för min medicin! Vardagen har blivit lättare att hantera och jag ser fram emot nästa år. Målet är att ha ännu förra anfall än årets 23 stycken...

fredag 25 december 2009

Julminnen

Ibland kan jag överväldigas av minnen från förr. Att få komma ihåg saker jag varit med om och som varit med och format mig till den jag är idag känns nådefullt.

I dessa vintertider minns jag särskilt två jular från ett annat århundrande: snöbelagda Österrikiska vidder på gränsen till Ungern och en leversoppa som jag än idag kan må lite illa av. En häftig förälskelse i skenet av storstadens alla fladdrande ljus i julenatten.

Och sen givetvis även julen vid havet. Den karga stranden som kallt smektes av atlantvinden. Gasbrasans blåaktiga sken som blandade sig med ljuset från tv'n. Julklappsöppningen den väldigt tidiga juldagsmorgonen.

Svunna tider som ibland gör sig påminda och för en kort stund tittar ut bland alla veck och skrymslen i mitt hjärtas bo. Imorgon kanske jag får minnas något annat...

fredag 18 december 2009

Vintervila

Det har varit kallt de senaste dagarna och snön har fallit djup. Igår när jag gick hem från min sista skoldag med examensbeviset i handen kunde jag riktigt höra hur tyst det var. Det är som att snön bäddar in land och stad som på något vis går till vila. Visst, vi jäktar på som vanligt men det är som att snön ger en annan dimension till tillvaron. Inbäddad i snön är det som att marken lägger sig tillrätta, tjälen ger ett lugn som jag även kan känna i mitt inre. Det är dags att stanna upp. Här och nu ska jag sedan ta språnget vidare ut i livet.

måndag 14 december 2009

Nytt besök hos neurologen

Imorse var det dags för återbesök hos neurologen. Lite smolk i bägaren var det dock att jag tyvärr fick migrän sent igår kväll. Men jag kände mig inte så nedslagen utan kände mig styrkt av min anti-anfallskalender. Det var dock inte den som doktorn ville se utan han såg nöjt på den tråkiga anfallskalendern och tyckte att det såg bättre ut nu. 23 anfall har det varit i år, varav fyra under de sex veckor jag ätit betablockerarna.

Igår när jag tittade på kalendern tänkte jag att det var väl inte så illa, det har ju varit betydligt sämre med ca 50 anfall för något år sedan. Men sen tänkte jag att detta inte är gott nog. 23 anfall på ett år är alldeles för mycket! Det kan bli ännu bättre med ännu mindre anfall! Och det känner jag både tillit och hopp inför.

torsdag 10 december 2009

Längtan efter havet

Jag andas in djupt och fastän jag sitter här i soffan i mitt vardagsrum är det nästan som att jag kan känna havsbrisen mot min hud. Vinden leker i mitt hår och smeker min kind där jag står på stranden som breder ut sig längs Swansea Bay. Jag känner kraften från tidvattnet som är på väg inåt land. Molnen på himlen skuggar mig mot solens heta strålar. Jag andas in djupt och tar in livet där mellan hav och land. Här är jag omsluten, här är jag innesluten av havet som går till vila i strandens famn.

onsdag 9 december 2009

Tacksamhet

Min anti-anfallskalender har på sistone många stora lila kryss! Det är flera veckor sedan jag hade migrän och det är jag så glad och tacksam för! Och det är också med stor glädje som jag varje morgon äter betablockeraren! Nästa vecka ska jag tillbaka till neurologen och jag hoppas jag får fortsätta äta medicinen. Jag känner mig hoppfull inför framtiden!

fredag 4 december 2009

Ögonblick

"Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var". Ibland kan jag minnas stunder, tillfällen och möjligheter som en gång var men som det sen aldrig blev något av. Just nu minns jag en blå neonskylt som envist lyste upp den sena majnatten en gång för länge, länge sedan. Och det var där, i gryningens första utandning som allt var över. Det var allt som var; aldrig något som blev eller är. Men jag minns det än.

onsdag 2 december 2009

Den som älskar

Den som älskar tror.
Tror på hav och himmel med landet däremellan.

Tror på vindarna och stillheten som tröst.
Men också på stormarna.

Tror på skrattet som läkande och helande kraft.
Men också på tårarna.

Tror på kärleken som livgivaren och förlåtelsen.
Men också på ensamheten som finns i varje hjärtas bo.

Tror på ljuset som vägledaren.
Men också på mörkret ty inga stjärnor kan ses i en upplyst natt.

Den som älskar tror.
Jag tror.