söndag 3 januari 2010

Att välja det näst bästa

Här om dagen låg jag i tvsoffan och hade det gott under en varm filt. När jag knäppte fram och tilbaka mellan kanalerna fastnade jag för "Törnfåglarna". Har både läst boken och sett tv-serien förut. Såg slutet i våras faktiskt. Det känns så tragiskt när Fader Ralph till slut erkänner sin kärlek för Maggie för att sedan dö i hennes armar. Så jag tänkte inte titta på det en gång till. Men det var ett mittenavsnitt och jag fastnade givetvis i det...Och visst var det lika tragiskt när nygifte Maggie blir lämnad ensam då hennes man Luke väljer att jobba hela tiden.

Och jag tänkte att nä, det kan ju aldrig bli bra att välja det näst bästa. Hon kunde inte få den hon älskade men valde att försöka leva sitt liv ändå med någon annan...men inte blev hon lyckligare för det. Men ensam vill man ju inte vara...kan inte någon annan duga då? Tveksamt...kanske hade hon varit lyckligare på egen hand. Inte nog med att bli bortvald en gång, hon blev ju bortvald en gång till och av den hon valt i andra hand.

Valde hon verkligen det näst bästa när hon valde Luke? Kanske det näst bästa hade varit att välja att vara själv? Hur klarar man i sådana fall av att välja det näst bästa om det är ensamheten? Men hur kan man vara nöjd med det som kommer i tredje hand?

Att få älska en annan människa är en ynnest. Det är nåd! Men om den kärleken inte är besvarad eller inte kan delas så känns den nog mest som en förbannelse. Att älska är svårt men livsnödvändigt. Och det är hoppet om kärleken som i alla fall bär mitt liv och mina drömmar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar