onsdag 13 januari 2010

The great link

Efter att jag prästvigts i Storkyrkan i Gamla Stan i söndags fick jag ett halsband som min farmor hade haft när hon levde. Det är ett guldhalsband och när jag tittade på hur kedjans olika länkar sitter ihop med varandra och tillsammans bildar halsbandet kom jag att tänka på att den länk som jag har till min farmor är en del av de länkar som utgör mitt liv.

Andra länkar på mitt "livshalsband" är familj och vänner. Mitt halsband rymmer även mitt förflutna och mina förhoppningar och drömmar inför framtiden. En del länkar är extra fina och glänser mycket, andra behöver tvättas och putsas. Och det finns nog en och annan som jag faktiskt helst skulle vilja slippa. Men det går ju inte att ta bort dem, de sitter där då det är händelser jag varit med om och personer jag mött. De är en del av mitt liv och av mig. Kanske är det så att dessa länkar särskilt behöver vårdas så de inte sticker och gör ont.

Jag tänker att även om de livshalsband vi har är våra egna så får vi ibland, både för längre och kortare perioder länka ihop dem med varandras. Och fastän dessa band då kan bli väldigt långa så blir de ändå inte så svaga att de per automatik går sönder. Det betyder bara att avstånden mellan oss kan vara långa men det gör då ingenting eftersom vi på något vis ändå sitter ihop med varandra.

1 kommentar:

  1. Fint tänkt. Och sant, man kan inte ta bort någonting - för då sitter det ju inte ihop som det ska och är ingen kedja längre...

    SvaraRadera