fredag 29 januari 2010

Spegelreflektioner

Det har varit intensiva men också roliga, spännande och lärorika veckor. Nya arbetsuppgifter och ny arbetsplats. Många nya människor och många nya intryck. Det är givet att man är lite trött...men nu väntar några lediga dagar som jag tänker spendera med mina nära och kära. Jag ska bland annat hälsa på min kära systerdotter. Hon har väntat och längtat så efter mig nu i några veckor. Känslan är givetvis ömsesidig!

Jag hoppas att vi ska få möjligheten att läsa en saga tillsammans. Nämligen den om Snövit. Hon har tagit över en del sagoböcker som jag hade när jag själv var liten. Jag har ju hört och läst den om Snövit många gånger men känner att jag behöver bli lite uppdaterad. Hur var det nu med drottningen som var så belåten när hon tittade sig i spegeln och fick responsen att hon var den skönaste i hela landet?

I mitt predikoskrivande har jag några funderingar kring vad det är vi egentligen ser när vi ser oss i spegeln? Nästa helg när det är kyndelsmäss får vi i evangelitexten möta hur Symeon tar upp det lilla Jesusbarnet i sin famn. Och jag undrar så vad det är han ser när han tittar ner i det lilla barnets ansikte? Ser han sig själv? Ser han hur sitt ansikte reflekterts i barnets ögon? Vem eller vad är det som det lilla barnet ser när det blickar upp i Symeons ansikte? Ser Gud en del av sig själv där genom genom Jesu ögon?

När vi har möjligheten att se en annan människas ansikte vad är det egentligen som vi ser? Jag tror att en spegel inte bara reflekterar det yttre utseendet utan även något mer. Det där som vi även kan se när vi vågar möta våra medmänniskor ansikte mot ansikte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar