måndag 22 mars 2010

I mitt hjärtas bo

Långt, långt där inne i mitt hjärtas bo, så långt in att sammeten färgats mörkt, mörkt röd av tiden finns minnet av dig kvar.

Där finns det rester kvar av den eld som en gång flammade. När livets vind letar sig in dit allra längst in så kan askan börja glöda. Och jag kan då drabbas av ögonblick när jag känner att jag fortfarande älskar dig. Ögonblick då jag önskar att du någonsin älskat mig. Ögonblick då jag förnimmer en annan tid och ett annat liv.

Men lika fort som askan börjat glöda så drar vinden sig tillbaka och då finns det bara förkolnade rester kvar. Av något som aldrig var. Av något som aldrig blir. Av något som kunde ha varit vi.

Långt, lång där inne i mitt hjärtas bo, så långt in att sammeten färgats mörkt, mörkt röd av tiden finns minnet av dig kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar