onsdag 28 april 2010

I väntan på havet...


...håller jag tillgodo med det vatten som finns nära till hands. Den här sjön duger bra, blåser ganska uppfriskande och livgivande här med!


lördag 24 april 2010

Längtan till havet

Det finns några alldeles särskilda stränder som jag gärna återkommer till. Både i min tanke och i verkligheten. Swansea bay är en sådan strand. Från Marinan och ut till Mumbles Pier sträcker sig stranden som en stor båge och det är som man är omfamnad av havet.

Jag läste någonstans att Swansea bay har en av världens längsta tidvattensrörelser. Jag har ofta otur att pricka in när tidvattnet inte är inne. Oftast är det långt där ute vid horisonten när jag väl hamnar där på stranden. Men jag har varit med om att sitta där på stentrappan vid hotellet och följa vattnets resa in mot land. Det är en enorm kraft som ligger där i vattnets rörelser när det alltmer smeker stranden. Och när det sen väl började slå mot trappan fick man flytta sig uppåt för att inte bli genomblöt av det yrande vattnet.

Och så är det då vinden som blåser där nere vid vattnet. Den är också så stark och så full av liv. Det är så underbart att känna vinden som luktar hav och tång. Det är så uppfriskande att känna denna livsvind!

Åh, jag längtar så till detta ställe där hav och land får mötas i mig!

måndag 12 april 2010

Att inte kunna förlåta

Ibland är det så svårt att ge förlåtelse. Särskilt när man känner sig sviken, förorättad och kränkt. Är det viktigt att alltid vara förlåtande? Vad händer med det som har hänt om jag vägrar att ge förlåtelse? Vad händer med den personen som inte kan bli förlåten? Vad händer med mig om jag inte kan ge förlåtelse?

När det hade blivit natt efter skärtorsdagens kväll och efter att Jesus hade blivit tillfångatagen och en skrämd och förfärdad Petrus smyger sig in på översteprästens borggård och värmer sin frusna kropp vid elden förnekar han Jesus tre gånger. "Nej, jag vet inte vem det är" säger han tre gånger och så gal tuppen.

En tid efter påskdagens under med den tomma graven och Jesu uppståndelse är lärjungarna ute och fiskar. Det är tidig morgon och när de kommer iland med fisken står Jesus där på stranden vid en glödande eld. Och det är först nu som elden från översteprästens borggård har brunnit ner. Och Jesus frågar Petrus inte bara en gång, inte heller två utan tre gånger "Petrus har du mig kär?". Och Petrus svarar en gång, två gånger, tre gånger "Ja, Herre jag har dig kär"

Det finns saker som jag inte kan förlåta och de skaver och gör ont i mig än. Men jag kan inte förlåta. För det handlar om mitt människovärde. Det handlar om att jag inte accepterar att bli trampad på. Så jag kan inte förlåta...inte än. Men jag tror att det finns något större än mig som omfattar allt och alla och som kan förlåta. Även mig som inte själv kan ge förlåtelse och det får jag och det som skavar och gör ont vila i.

lördag 3 april 2010

Gryningsljus

I den stilla gryningen finns du här för mig.
Likt den ljumma vinden smeker du min kind.
Dröjande, väntande.
Likt den uppåtgående solens strålar omsluter du mig.

Här framför dig får jga vara den jag är.
Med all min väntan och all min längtan.
I din famn får jag överlämna all min tro, mitt hopp och mitt tvivel.

Jag tror på Gud. Jag hoppas på livet.
Många gånger har jag tvivlat på kärleken.

I vår sargade värld står du här med dina utsträckta armar.
Dina händer bär märken efter sår.
Din krona är avlagd.
Du har klivit ner från ditt kors.
Din grav är tom.

Du är den som andas genom allt.
Du är den som läker och renar allt.
Du är den som inger förnyat hopp och liv.

I den stilla gryinngen står vi nu här.
Morgonen nalkas, dröjande, väntande.
Likt himmel mot himmel.

torsdag 1 april 2010

Getsemane

Det är ett lätt regn som faller denna gråa och mulna skärtorsdag. Snöhögarna har svårt att ge med sig och ligger envist kvar, färgade svarta, längs vägkanterna. Blir det aldrig vår i år?

Ikväll efter att Jesus firat påskmåltid med lärjungarna kommer de att bege sig ut ur staden och upp mot olivberget. Vid foten av berget kommer de att stanna till vid Getsemane trädgård. Jesus kommer att gå undan från lärjungarna och i skydd av mörkret kommer han att knäböja och be. När jag hör hans ord är de fyllda av oro och skräck. "Låt mig slippa" ber han där han ligger på sina knän i gräset och ber. Evangelisten Lukas beskriver att en ängel från himlen visar sig med kraft. Och sen kommer vakterna och Judas och Jesus blir tillfångatagen.

Vem är den Gud som visar sig där i Getsemane trädgård? Vem är den Gud?

Det är den Gud som blivit människa i ett livet och värnlöst barn och som står i beroendeställning till de människor som finns runt omkring. Det är den Gud som vill vara oss människor nära, som vill möta oss mitt i det som vi står i. I det som vi försöker uthärda.

Mörkret i Getsemane ska inte vara bestående. Gryningen kommer att komma. Snart...