lördag 24 april 2010

Längtan till havet

Det finns några alldeles särskilda stränder som jag gärna återkommer till. Både i min tanke och i verkligheten. Swansea bay är en sådan strand. Från Marinan och ut till Mumbles Pier sträcker sig stranden som en stor båge och det är som man är omfamnad av havet.

Jag läste någonstans att Swansea bay har en av världens längsta tidvattensrörelser. Jag har ofta otur att pricka in när tidvattnet inte är inne. Oftast är det långt där ute vid horisonten när jag väl hamnar där på stranden. Men jag har varit med om att sitta där på stentrappan vid hotellet och följa vattnets resa in mot land. Det är en enorm kraft som ligger där i vattnets rörelser när det alltmer smeker stranden. Och när det sen väl började slå mot trappan fick man flytta sig uppåt för att inte bli genomblöt av det yrande vattnet.

Och så är det då vinden som blåser där nere vid vattnet. Den är också så stark och så full av liv. Det är så underbart att känna vinden som luktar hav och tång. Det är så uppfriskande att känna denna livsvind!

Åh, jag längtar så till detta ställe där hav och land får mötas i mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar