fredag 11 juni 2010

Kärleken, en vilja

Att känna kärlek till en annan människa det är inte bara en gåva...inte bara något som lever av sig självt. Kärleken är också en vilja. En vilja att fortsätta tillsammans. Kärleken är något som man ibland måste jobba lite på...ibland behövs det att man anstränger sig lite.

Att fortsätta att älska varandra och att fortsätta att leva tillsammans det är inte alltid helt självklart. Men med lite vilja så kan det gå och så upptäcker man en dag att det finns kraft för kärleken att leva vidare av sig självt ett tag till. Och sen kan det komma tidpunkter när man återigen behöver leta fram den där viljan att fortsätta att känna kärlek.

Jag vill fortsätta att älska!

"Men nu består tro, hopp och kärlek. Dessa tre och störst av dem är kärleken" (1 Kor 13:13)

onsdag 9 juni 2010

Längs livets vägar

Jag ska snart bege mig ut på en resa som kommer att ta mig ner mot södra Europa. Har gjort samma resa förut, för 12 år sedan färdades jag med buss ner till klosterkommuniteten Taizé i Frankrike. Det jag minns från den bussresan var att jag på nedvägen var fruktansvärt pollenallergisk. Och på hemvägen fick jag sitta själv vilket var en lycka...det var skönt att kunna sträcka på benen lite mer.

Nu är det så dags igen för den långa bussresan. Och jag minns ännu en annan resa, en för ännu längre sedan. Jag var så ung och hela livet låg framför mig kändes det som. Nu har jag kommit en bra bit på min livsväg. Men jag undrar om det var så här jag tänkte att mitt liv skulle bli?

På många sätt har det blivit bättre än jag någonsin kunna föreställa mig. Men det finns något mer som jag längtar efter och som jag ännu inte hittat. Och jag undrar om jag någonsin kommer att hitta det...

måndag 7 juni 2010

Blomsterrummet

Mitt kontorsrum var från början en tillbyggnad med funktionen av en inglasad veranda. Jag är glad för att det finns solfilm på de stora fönsterytorna. När jag öppnar dörren om mornarna så möts jag av ett svalt vinddrag, det gillar jag.

Och jag förstår nu varför det kallas för blomsterrummet. Det är nämligen så att sommartid så blommar buskar och träd här utanför. Det är tjock vegetation av växtlighet här utanför. Idag ser jag hur vinden mjukt smeker äppelträdens kronor.

Som pollenallergiker känns det betryggande att skåda denna grönska på avstånd. Det är tufft nu med gräset som växer för fullt. Björken var inte alls så besvärlig i år vilket ju var en lättnad.

Sommarens färg är grön. Det är även kyrkans färg under trefaldighetstiden. Den gröna färger står för växt och mognad. Och detta är också en tid för oss att få växa och mogna. Jag tänker att det främst är ledigheten som reflektionens tid som får oss att växa. Allt det vi varit med om, våra nya erfarenheter, allt detta behöver vi stilla oss kring. Och det är sedan ur den stillheten som vi alltmer växer och mognar.

" När jag hör trastens klara sång, när lärkan drillar dagen lång högt ovan fält och backar. Då kan jag icke tiga still. Min Gud, så länge jag är till för livet jag dig tackar" Sv psalmen 200:4