måndag 7 juni 2010

Blomsterrummet

Mitt kontorsrum var från början en tillbyggnad med funktionen av en inglasad veranda. Jag är glad för att det finns solfilm på de stora fönsterytorna. När jag öppnar dörren om mornarna så möts jag av ett svalt vinddrag, det gillar jag.

Och jag förstår nu varför det kallas för blomsterrummet. Det är nämligen så att sommartid så blommar buskar och träd här utanför. Det är tjock vegetation av växtlighet här utanför. Idag ser jag hur vinden mjukt smeker äppelträdens kronor.

Som pollenallergiker känns det betryggande att skåda denna grönska på avstånd. Det är tufft nu med gräset som växer för fullt. Björken var inte alls så besvärlig i år vilket ju var en lättnad.

Sommarens färg är grön. Det är även kyrkans färg under trefaldighetstiden. Den gröna färger står för växt och mognad. Och detta är också en tid för oss att få växa och mogna. Jag tänker att det främst är ledigheten som reflektionens tid som får oss att växa. Allt det vi varit med om, våra nya erfarenheter, allt detta behöver vi stilla oss kring. Och det är sedan ur den stillheten som vi alltmer växer och mognar.

" När jag hör trastens klara sång, när lärkan drillar dagen lång högt ovan fält och backar. Då kan jag icke tiga still. Min Gud, så länge jag är till för livet jag dig tackar" Sv psalmen 200:4

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar