söndag 18 juli 2010

Svalka i sommarhettan

Äntligen har det blivit något svalare i sommarhettan. Temperaturen har lämnat 30-graders strecket och krypit ner till 25...vilken lättnad. Idag är det molnigt och en svalkande bris piggar upp. Känns att man har myckte sovtid att ta igen...har haft långa sovmornar denna helg. Katterna har också sovit på nätterna. Så skönt!

Idag är det Kristi förklaringsdag. I evangelietexten som hör till dagen så tar Jesus med sig några av lärjungarna upp på ett högt berg. Där förvandlas han inför dem, hans kläder blir skinande vita och hans ansikte strålar som solen. De ser honom tillsammans med Mose och Elia, två av GT's främsta gestalter. De hör Guds röst som säger "Detta är min älskade son, lyssna till honom".

De får sammanhang och pusselbitar till att förstå vem han är där uppe på förklaringsberget. Och jag tänker att det finns tillfällen när vi också står på förklaringsberg. När vi ser våra sammanhang och när vi förstår helheter i våra liv.

Berg är inte helt lätta att ta sig upp för, men väl där uppe kan man se klarare. Man har utsikt och kan se tillbaka ner på sin vandringsväg. Det kan vara viktigt att se sammanhang, att se helheter. Det är av vikt för den fortsatta livsvandringen.

När det går uppför, när det känns tungt och motigt så kan vi stanna en stund och vila och se oss om. Men inte stanna för länge...utan faktiskt sen ta oss vidare uppåt. Det finns stunder och tillfällen när det sen kommer att gå lättare, när vägen planar ut och när den lutar neråt.

Så låt oss vandra på och låt oss hoppas att vi tar oss upp så vi kan få se våra sammanhang och helheter!

lördag 10 juli 2010

Att leva i sin väntan

Häromdagen såg jag Lasse Hallströms filmatisering av hunden Hachis trogna väntan utanför tågstationen på sin avlidna husse. Jag blev väldigt berörd av filmen som är baserad på en sann historia som utspelade sig i Japan på 1920 - 30-talen.

I filmen väntar hunden troget hela kvällarna på tågstationen under 10 års tid på sin husse. Hunden väljer att inte leva tillsammans med husses dotters familj utan sover i skydd under en parkerad tågvagn. Han får mat och kärlek av människorna i det lilla samhället. Och troget väntar han år efter år på sin husses hemkomst.

Bilden som filmen ger av hundens dödsögonblick, där han väntat nästan hela livet utanför stationen, är en så fin bild av hur jag tänker mig friden som döden innebär. Gammal och sliten lägger sig hunden på sin plats och när han sluter ögonen ser han minnesbilder av sig själv tillsammans med sin husse. Och där ut ur tågstationen kommer så äntligen husse och de möts i en härlig och livfull omfamning.

Och jag kan inte låta bli att fundera kring hur lätt vi ibland har för att försaka både nuet och framtiden för något som en gång var så viktigt för oss. Vilka är de tågvagnar vi söker skydd under? Vilka är de stationer som vi väntar utanför?

Det förflutna är en så viktig del av våra liv. Det vi tidigare varit med om har varit med och format oss till de personer som vi är. Men våra liv pågår här och nu. Det har sina rötter i gårdagen och det sträcker sig mot morgondagen. Det är här och nu som vi lever!

"Jag överlåter det förflutna åt Guds barmhärtighet, nuet åt Guds kärlek och framtiden åt Guds beskydd. Amen"