tisdag 24 augusti 2010

Nytt liv ur det gamla

En gång för några år sedan hörde jag det berättas om hur pärlor blir till. Enligt den här berättelsen så är det så att den fina och högt uppskattade pärlan som växer inuti musslan är ett resultat av angrepp av något som är främmande.

När smuts av någon form kommer in i skalet så skyddar sig musslan från det främmande föremålet som skaver och gör ont genom att det bildas en skyddande hinna runt det och det är det som sedan blir till själva pärlemorpärlan!

Det här kommer jag att tänka på ibland...och jag tycker att det är en fin bild av vad som även kan hända oss i de liv som vi lever. När vi tvingas ta emot det som är främmande eller det som gör ont så är det inte bara negativt. Även om vi till en början också kappslar in det som skaver så kommer vi så småningom upptäcka att det inte längre skaver. Och utifrån det så kan våra liv bli berikade. Vi har gjort nya erfarenheter. Erfarenheter som vi bär med oss i våra fortsatta liv. Och det kan hjälpa oss att se andra perspektiv och vi kan bli visare och modigare i våra möten med varandra. Och det gör att våra liv alltmer kan skimra likt pärlemor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar