söndag 7 november 2010

Allhelgonahelgens ljus

Allhelgonahelgen går mot sitt slut och det är oändligt många ljuslågor som har tänts på kyrkogårdar, i minneslundar, i kyrkor och i hemmen runt om vårt land.

Den här helgen har vi fått alldeles särskild tid avsatt för att minnas de av våra nära och kära som vi saknar och sörjer. Men de ljus som vi tänder de får också rymma våra drömmar, våra förväntningar och vår framtidstro.

För vi får tro att det finns något mer, att det bortom vår tids- och rumsuppfattning finns något...att det finns någon som tar emot oss i evigheten. Och att det där är frid!

När min farmor dog för några år sedan så kände jag så starkt att hennes himmel den kunde inte vara något annat än hennes gård där hon föddes och levde hela sitt liv på. Under sin sjukdomstid när hon inte längre kunde få bo kvar hemma så längtade hon hela tiden dit. Och jag tror att den himmel som hon mötte den gav henne samma frid och samma känsla som den hon haft inför sitt hem.

Så när vi blir mottagna i evigheten så tror jag att vi blir det på precis det sätt som vi behöver. Det kan vara att vi får mötas igen och det kan vara att vi får stå inför en särskild plats som betytt så mycket för oss. Och det kan vara så mycket annat också...men jag tror det är det som gör att vi kan känna vila och frid!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar