onsdag 26 januari 2011

Att kunna gå på vatten

I evangelietexterna finns det en skildring av hur Jesus går på vattnet...Lärjungarna har åkt i förväg över sjön och Jesus har sökt upp ensamheten för att vila sig en stund efter myllret av alla människor. Det har blåst upp till storm och natten håller så sakteliga på att gå över i dag.

Jag tänker mig att lärjungarna yrvakna halvt sitter och ligger huller om buller i båten som kränger i vågorna. Några sträcker på sig och någon har till och med rest sig upp. Där i halvmörkret kan man ana en smal strimma av dimma ovanpå vattnet.

Där någonstans mellan dröm och verklighet så kommer det en gestalt gåendes mot båten som befinner sig mitt på sjön. Han som rest sig upp ser gestalten och blir rädd, hans skrik väcker de andras rädsla också och de skriker för full hals i stormens dån.

Jesus som närmar sig båten lugnar dem och säger "Det är jag. Var inte rädda". När Petrus ser Jesus vill han gå honom till mötes och uppmuntrad så beger han sig ut på vattnet. Och vattnet bär honom! Så länge som han är fokuserad på sitt mål...att komma fram till Jesus så är han buren. Men stormen rasar och när han flyttar sitt fokus och istället ser stormen så blir han rädd igen. Och då börjar han sjunka. Jesus sträcker ut sin hand och griper tag i honom och tryggt kommer de så i båten.

Om det verkligen var så att Jesus gick på vattnet det har genom tiderna varit ganska så omdiskuterat. Med hjälp av vår generella verklighetsuppfattning som grundar sig på vad vi kan veta genom de vetenskapliga metoderna så kan man konstatera att man faktiskt inte kan gå på vatten. Dess ytspänning håller inte för annat än skräddarens fysiologi.

Och teorierna kring Jesus gång på vattnet har lite skämtsamt reducerats till att han nog visste var stenarna var så han visste var han skulle kliva...eller det kanske till och med var så att det var is på sjön!

Men jag tänker att den här skildringen inte främst handlar om att kunna gå ovanpå vatten eller inte. Det är istället ett skeende som hjälper oss att bli medvetna om våra förhållningssätt.

Vad är det vi fokuserar på? Har vi fokus på våra uppsatta mål eller låter vi oss distraheras av allt det där andra som rasar på runt omkring oss?

Att ha ett fast fokus på våra olika delmål längs våra livsvägar det är det som hjälper oss att inte sjunka. Det är genom att hålla fast vid sitt fokus som vi håller oss ovanför vattenytan och inte under den...det är helt enkelt då som vi går på vattnet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar