fredag 27 maj 2011

Med karta och kompass

Här om kvällen när jag var ute och gick min vanliga kvällspromenad så hamnade jag mitt i en orienteringstävling - mitt i ett bostadsområde! Det kändes lite märkligt att traska gångvägen fram när människor i alla åldrar sprang kors och tvärs med karta och kompass. De kan inte alla ha haft samma bana för de sprang verkligen åt olika håll!

Och jag undrade var jag hade min karta och min kompass? Vart var jag på väg? Och hur skulle jag hitta dit?

Jag vandrade vidare längs gångvägen och kom så ner till hamnen. Och där på den stora gräsmattan var det målgång och start. Det var ett myller av folk där, de stretchade och värmde upp. De åt grillad korv och de köpte nya löparskor.

Jag gick vidare och gick upp på bergsknallen och satte mig där i blåsten. Och när jag så blickade ut över viken och såg hur himmel och hav möttes där långt borta så hittade jag min karta och min kompass.

Det är ju mitt hjärta, det är ju mitt hjärta som ska leda mig framåt i livet. Om det har burit mig ända hit så kommer det att bära ännu längre fram. Men jag är inte säker på vart det bär. Inte än. När jag känner mig vilse så kan jag få klättra uppåt på berg eller andra höjder för att få överblick. För att kunna se mig om. För att kunna frilägga mitt hjärta från alla krav och måsten och bara andas.

Jag ber att mitt hjärta ska vara vist. Att mitt hjärta ska ha tålamod, att det ska ha tillit. Och att det ska våga...vare sig det gäller att stanna eller gå...att det ska våga vara sant!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar