söndag 7 augusti 2011

Uppe på berget igen

Idag är det Kristi förklaringsdag. Det är en festdag som markeras av den vita liturgiska färgen. Annars är ju färgen, både inne i kyrkan och ute i naturen grön. Den gröna färgen är genomgående trefaldighetstidens färg (även om det finns vissa festdagar som bryter av). Vecka efter vecka får vi vila i den gröna färgen som står för mognad och växt.


Jag tror att det är bra att den gröna färgen ibland blandas upp med de andra vita och de röda dagarna.För det gör ju någonting med den gröna färgen - den kan få andra nyanser. Kanske en annan botten eller ett annat djup.


Idag får vi åter igen följa med lärjungarna upp på förklaringsberget med Jesus. Där för de sammanhanget klarare för sig för att förstå vem Jesus är. Och så tänker jag att det är med berg, eller höjder över huvudtaget. De kan ge oss sammanhang. Utsikten ger oss sammanhang för att kunna förstå det vi varit med om och även mod att blicka framåt - kanske kan vi ana andra toppar som vi kommer att kunna blicka ut från.


En av mina favoritpsalmer är 217 och den första och sista versen går såhär:
"Gud, för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig...All din nåd är öppen famn och ditt namn en ljuvlig hamn. Vad du vill är helighet men du är barmhärtighet"


Och i den barmhärtigheten får vi fortsätta våra livsvandringar, från berg till berg. Och en dag så kommer vi nog att se hela vårt sammahang. Och jag tror att de kommer att vara både helhet och helighet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar