tisdag 27 december 2011

Ett migränfritt år

Här om veckan firade jag ett helt år utan migrän! Det är ju helt fantastiskt! Det som har gjort att jag klarat mig migränfri är betablockeraren som blockerar stresshormonet. När jag inte hela tiden känner mig stressad så blir jag inte uppstressad av att vara stressad... Nu är det ju dock så att jag inte kan äta min medicin regelbundet eftersom jag får biverkningar som försvårar min vardag. Men jag kan äta den någon vecka här och där och det hjälper till att bryta stresspeaken om jag är stressad.

Piller i all ära, jag är verkligen glad att jag fått tillgång till dessa piller och jag måste höra av mig till neurologen igen för att få ett nytt recept, de jag har hemma hinner bli gamla innan jag kan äta upp dem. Men jag har även annan "medicin" som jag tror har varit minst lika viktigt. När jag fick kontakt med min behandlande neurolog så fick jag lov att fylla i en hemsk "attack-kalender". Varje dag jag fick migrän skulle jag kryssa i den och skriva upp nummer för de olika symptomen. Urk, blir ju helt fel fokus. Jag har alltid hållit noga reda på mina migrändagar och fokuserat på de ca 60 dagarna per år jag haft migrän. 60 dagar på ett år är mycket migrän...men det är ju inte i närheten av att ha migrän varje dag. Så fokus blir ju helt fel, jag borde ju istället vara glad åt ca 300 migränfria dagar än ledsen över 60 dagar med migrän. Så medan jag kände mig tvungen att fylla i denna "attack-kalender" så gjorde jag en egen månadskalender där jag kryssade alla "bra-dagar", dvs alla dagar utan migrän. Och då fick jag rätt fokus! Istället för att vara ledsen över migrändagarna så är jag nu glad över mina migränfria dagar!

Och den förbön jag fick i Taizé bär jag också med mig. Jag har haft ett anfall sedan den bönen för 18 månader sedan. Och jag bär med mig broderns bön om att jag skulle hitta styrka att klara av anfallen och inte bli så ledsen.

Migränen är den del av mig och mitt liv. Men det är inte bara den som är mitt liv. Främst är mitt liv bra-dagar utan migrän. Förhoppningsvis kommer jag alltid ha flest sådana dagar!

Inför det nya året bär jag med mig hopp och tro inför alla mina bra-dagar!

tisdag 13 december 2011

Jag och mitt liv

Jag är som jag är och det liv som jag lever är mitt liv!
Men det är många som har åsikter om mig och mitt liv och som vill att jag ska vara något annat, för det passar bättre in med deras drömmar och önskemål. Idag är jag ledsen för att helt ologiska och orimliga krav ställs på mig - känner ni inte mig???
Varför vägras jag rättigheten att tas på allvar och att lyssnas på. Varför är inte mina drömmar och förhoppningar något värda när ni ställer dem jämte era? Varför kan ni inte acceptera mig för det som jag är?
Visst finns det saker som jag behöver jobba på och viss förändring på ytan är möjlig. Men så finns det andra saker som inte går att ändra, det där som jag är på djupet, det som jag alltid har varit och som har format mitt liv.
Först blev jag ledsen för era krav, men sedan blev jag ännu mer ledsen över att ni inte alls verkar känna mig.
Att jag är till besvikelse för er det kan inte hjälpas för jag kan inte bara vara er till lags för då skulle jag bli till besvikelse för mig själv.
Jag hoppas att när er besvikelse har lagt sig så kommer ni att kunna se mig för den jag är - den som jag alltid har varit.
Innan natten nu kommer vill jag tacka för allt det jag är; för mina drömmar och förhoppningar, för all min energi och för alla mina besvikelser. Jag vill tacka för allt det som är. Tack för att det känns tillräckligt. Och för allt det andra som aldrig blir av så lämnar jag det i Dina händer Gud. Det får du råda över, det är inte mitt att älta eller gråta över. Tack Gud för att du har skapat mig till just mig. Hjälp mig att aldrig överge det. Amen