tisdag 13 december 2011

Jag och mitt liv

Jag är som jag är och det liv som jag lever är mitt liv!
Men det är många som har åsikter om mig och mitt liv och som vill att jag ska vara något annat, för det passar bättre in med deras drömmar och önskemål. Idag är jag ledsen för att helt ologiska och orimliga krav ställs på mig - känner ni inte mig???
Varför vägras jag rättigheten att tas på allvar och att lyssnas på. Varför är inte mina drömmar och förhoppningar något värda när ni ställer dem jämte era? Varför kan ni inte acceptera mig för det som jag är?
Visst finns det saker som jag behöver jobba på och viss förändring på ytan är möjlig. Men så finns det andra saker som inte går att ändra, det där som jag är på djupet, det som jag alltid har varit och som har format mitt liv.
Först blev jag ledsen för era krav, men sedan blev jag ännu mer ledsen över att ni inte alls verkar känna mig.
Att jag är till besvikelse för er det kan inte hjälpas för jag kan inte bara vara er till lags för då skulle jag bli till besvikelse för mig själv.
Jag hoppas att när er besvikelse har lagt sig så kommer ni att kunna se mig för den jag är - den som jag alltid har varit.
Innan natten nu kommer vill jag tacka för allt det jag är; för mina drömmar och förhoppningar, för all min energi och för alla mina besvikelser. Jag vill tacka för allt det som är. Tack för att det känns tillräckligt. Och för allt det andra som aldrig blir av så lämnar jag det i Dina händer Gud. Det får du råda över, det är inte mitt att älta eller gråta över. Tack Gud för att du har skapat mig till just mig. Hjälp mig att aldrig överge det. Amen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar