tisdag 31 januari 2012

In the breaking of dawn

I den bleka vintermorgonen medan snön faller tung utanför fönstret bakom de nedfällda persiennerna så möts vi utanför huset. Där är det daggvått ute på trottoaren. 7 trappor upp säger du när du går före mig in i porten. Trapporna lutar brant i trapphuset, och det är trångt att komma in genom din dörr. Ett stort vardagsrum, några soffor, en tv, ett stort fönster i höjd med tallarnas gröna kronor. Det är vår ute i luften. Vi står vid fönstret och tittar ut. Konversationen är stilla, nej, det går ju inte, det funkar inte. Jag vill vara din vän säger jag. För vänskap är det enda jag kan erbjuda just nu. Jag rör vid din arm. Jag känner mig nöjd. Vi kramas. Jag ser ditt ansikte där mot min axel, det är så fridfullt.

Jag öppnar sakta ögonen, vinterljuset strilar in genom persiennerna. Jag dröjer mig kvar vid känslan från drömmen. Så fint, jag känner mig så tillfreds. Är detta avslutet? Slipper jag känna känslan av otillräcklighet nu? Jag känner mig så tillfreds nu. Tack!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar