lördag 21 april 2012

Påsktiden

Det är precis innan gryningen, det kompakta mörkret har fått en ljusare nyans. Jag håller utkik mot öster, där solen kommer att gå upp igen.

De hade funnits så mycket att hoppas på. Han hade varit så annorlunda på något vis. Annorlunda fast ändå så bekant. Han hade samlat mycket folk omkring sig, även jag hade velat se och höra. Jag var med i folkmassan när han ropade ner den där vedervärdiga skatteindrivaren från trädet. Det kändes så underligt, så gör man väl inte, men ändå så kändes det helt rätt. Jag hade hört människorna prata som varit med där på slätten, hur mätta de blivit när de ätit av brödet och fiskarna som delades. Och jag hade stått där vid den dammiga vägkanten och sett honom komma ridande på en åsna. Jag hade hälsat honom som den kung och befrirar som jag hade väntat på så länge.

Det hade funnits så mycket att hoppas på. Men nu var det som om allt var förgäves. Dödad. Korsfäst. Vem hade han varit egentligen? Jag hade velat tro att han var den som skulle befria från ockupation. Både den utifrån och innifrån. Jag vill också kunna se de där som man inte ska se. Jag vill också kunna se dem. Se dem som de människor de är, på riktigt!

Jag hade sett hur han hängde där på korset. Jag hade känt hur marken skakat, jag hade sett mörkret. Det hade blivit mycket mörkare än det är nu på natten. Han hade blivit lagd i en grav som sedan förslutits. Och jag hade bara suttit och stirrat ut i natten. Det var i förrgår. Igår var det sabbat, så tyst och stilla. Men ändå så outhärdligt mycket kaos. Det var som att luften kokat av något...jag vet inte vad....nu under natten är det som att hela jorden håller andan i väntan på något...

Det ljusnar sakta. Det hade funnits så mycket att hoppas på. Jag känner gryningens första varma solstrålar mot mitt ansikte. Jag sluter mina ögon och böjer mitt huvud bakåt och andas in djupt...inom mig ser jag honom igen, han är här, han rör vid min axel med sin såriga hand...morgonen gryr och jag tror att det fortfarande finns mycket att hoppas på!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar