onsdag 26 september 2012

Jag vill tro att Gud går med

I min skrivbok ligger det en inplastad bild av "Vänskapsikonen". Motivet är gammalt, det är ca 1 500 år gammalt och bilden är sprucken. På baksidan av min inplastade bild står mitt namn. Originalet som är från 500-talet ungefär hänger på Louvren i Paris. Min inplastade bild fick jag i helgen när vi avslutade ledarlägret som var starten på läsårets ledarutbildning med att fira mässa tillsammans.

När vi på söndagsmorgonen vid halv elva ställde iordning rummet för mässan hörde vi kyrkklockorna på andra sidan vattnet som kallade att snart är det gudstjänst. Vi tänkte att de även kunde ringa in vår mässa där vid 11-tiden. Men när vi samlats och var redo att börja så var det enda som vi hörde ringa var bommarna som gick ner för broöppningen - de fick ringa in vår gudstjänst och så sjöng vi "Möt mig nu som den jag är" samtidigt som vi tillsammans fyllde whiteboarden med bilder och ord som fick bli vårt kyrkfönster/altartavla. Då kom även kyrkklockorna igång!

Jag tittar nu på min inplastade ikonbild, och min blick möts av två personer som jag tänker mig är ute och går tillsammans. Det ser ut som om de har det ganska bra där tillsammans. De ser glada ut och det verkar som om de känner varandra - det ser ut som om de är vänner! Bilden föreställer den egyptiska biskopen Minas och Jesus. Jesus har lagt sin arm om Minas.

Så här tänker jag att Jesus också gör för oss - att han sluter upp och går med oss just där vi befinner oss. Och delar det som vi befinner oss i just där och då. Precis som han gjorde med lärjungarna den där första annandag påsk när de var på väg till Emmaus.

Jag vill tro att det är så, jag vill vila i att det är så - att Gud går med!

Och att vi utifrån det faktiskt är kallade att vara varandras medvandrare. Att vi är kallade att i vänskap försöka se varandra i respekt och omsorg.

Jag titttar igen på mitt inplastade ikonkort. Motivet bärs genom årtusenden. På baksidan av bilden står mitt namn.

"Må din väg gå dig till mötes, och må vinden vara din vän. Och må solen värma din kind. Och må regnet vattna själens jord. Och tills vi möts igen, må Gud hålla, hålla dig i sin hand" (Psalm 730)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar