onsdag 26 december 2012

Var inte rädd!


När ängeln kom med uppdraget till Maria så var det med hälsningen ”Var inte rädd”. Det sägs att dessa änglaord finns inte mindre än 365 gånger i Bibeln…jag har själv inte räknat efter men tycker att det låter väldigt bra, för det skulle betyda att det finns en sådant här änglahälsning för varje dag!

”Var inte rädd”!

Eva Dahlgrens finstämda sång ”Ängeln i rummet” kom för snart 25 år sedan och där sjunger hon ”Det bor en ängel i mitt rum, hon har sitt bo ovanför mitt huvud. Hon gör mig lugn…hon är kärlek och hopp…”

Maria var en ung flicka, kanske var hon 14 – 15 år …och hon var trolovad med Josef, en man som säkert var 40 år. Att de skulle gifta sig berodde nog inte på att de var sådär galet tokigt förälskade i varandra….eller att de trivdes och mådde sådär fantastiskt bra i varandra sällskap….Deras framtida äktenskap var nog mer en uppgörelse mellan Marias pappa och Josef. Trolovningen innebar att de var bundna tillvarandra och att de skulle vara varandra trogna.

Som ung kvinna i den tidens samhällsstruktur står Maria i en väldig beroendeställning, först till sin pappa och sedan till sin man. Marias liv gick mot en stor förändring, en främmande man och ett främmande hushåll. Och då plötsligt så står ängeln där framför henne. Han hälsar henne med orden ”var inte rädd” när han kommer med bud om uppdraget att hon, ja just hon, lilla Maria får uppdraget att bära Gud självt till vår värld. Det är ett uppdrag som hon accepterar, men först måste hon höra sig för lite praktiskt, med barnets naivitet så frågar hon hur det ska vara möjligt – hon har ju inte varit tillsammans med någon man. Och med barnets naivitet så accepterar hon sen inte bara ängelns svar ”att för Gud är ingenting omöjligt” utan även uppdraget.

Vi kan fascineras av och kanske även vara lite avundsjuka på Marias tillit! Ängeln säger ”var inte rädd” och det verkar ju vara så att hon inte är det. Bara hon får reda på hur det ska funka så litar hon på det! Hon har så mycket av det lilla barnets tillit i sig. Men det kanske inte är så underligt egentligen, för hon är ju själv fortfarande mycket barn. Där verkar det så enkelt, hon får uppdraget och hon säger ja!

Men hon var som sagt väldigt beroende av Josef! Och vad ska han säga om det som hänt??? Och förresten, var finns egentligen Josef? Vi kan se honom avbildad att leda åsnan vägen fram under resan till Betlehem och han står där i krubban bredvid Maria. Vi kanske ser honom lite i ögonvrån när vi tittar på bilden av Jesu födelse. Men låt oss stanna upp ett slag vid Josef….och för att få reda på något om hans plats i berättelsen måste vi Lukasevangeliet och slå upp Matteusevangeliet. Och där berättas det att när Maria berättar om ängelns besök så beslutar sig Josef för att lämna henne. Men han vill inte göra det i vredesmod och i dunder och brak, utan i tysthet för att inte utelämna henne mer än hon redan är.

Men så kommer ängeln även till honom. I en dröm säger ängeln till honom …ja, vad tror ni att ängeln säger?....ängeln säger ”Var inte rädd”.

Och här tycker jag att julevangeliet blir helt! Visst är det så att det är Marias kropp som rent fysiskt bär fram Jesusbarnet. Det är hon som bär barnet inom sig och det är hon som föder det. Men Gud använder också Josefs kropp! Det är Josef som man som i mycket möjliggör Guds ankomst hit till oss! Det är i Josefs familj som barnet hör hemma. Det är Josefs yrke som barnet lär sig när det växer upp. Och visst är det väl så att där i krubban så är det rakt in i Josefs famn som det lilla värnlösa barnet föds. Det finns ingenting skrivet om sjukhussalar, barnmorskor eller doktorer. Sådär som vi här vana vid när det handlar om barnafödande. Jag kan inte tänka mig att där i grottan eller stallet eller hur vi nu än väljer att benämna födsloplatsen….så föder Maria sitt barn själv medan Josef står i nåt hörn med händerna för öronen eller att han skulle ha gått därifrån. För mig är Josef där, där tillsammans med Mari och det är Josefs händer som tar emot det lilla barnet innan Maria får det i sin famn innan hon lägger det till sitt bröst.

Det lilla barnet kommer till världen värnlöst och beroende av oss! Maria och Josef står för omsorg och beskydd. Och det var nog många gånger som de båda återkom till änglaorden om att inte vara rädda.

”Var inte rädd” säger ängeln och däri ryms Marias tillit och Josefs tvekan. Däri ryms Marias beroende och Josefs trofasthet!

Och vi har alla både Maria och Josef i oss! Med allt det som vi litar till, med det som vi tvekar inför, med det som vi är beroende av och i det som vi står kvar i – i allt omsluts vi av änglahälsningarna ”Var inte rädd”. Och det sägs att det i Bibeln finns 365 sådana ord. Det blir en änglahälsning om dagen.

”Det bor en ängel i mitt rum, hon har sitt bo ovanför mitt huvud. Hon gör mig lugn…hon är kärlek och hopp…”

 

torsdag 13 december 2012

Det susar genom livets strid

Adventstiden rusar så fort förbi. Vi befinner oss lite drygt halvvägs redan in i den. Vad har vi gjort under de här veckorna som gått? Vad har vi kvar att göra under veckorna som kommer?

Idag firar vi Lucia, många är de luciatåg som idag skrider fram. Många är de barn och ungdomar som har gått upp tidigt imorse och som lussar hela dagen. Och många är det som i fulla lokaler sitter ner och lyssnar till Lucia och hennes följe av tärnor, stjärngossar, tomtenissar och pepparkaksgubbar. De sjunger om ljuset! Snart så vänder det och vi kommer att gå mot ljusare tider!

Och visst är det väl så att när sångens olika stämmor äntligen tar ton och fyller vår vinterdag då tystnar för en stund alla de där orden som vi har fyllts med de senaste veckorna. Alla debatter om adventssamlingar, skolavslutningar och pepparkaksgubbar. Orden får stå tillbaka för en stund och vi lyssnar till sång och tittar på flammande ljuslågor. Orden kommer att komma tillbaka, men här i denna stund får vi bara sitta ned och ta in budskapet om att hur mörkt det än är så finns det strimmor av ljus!

Legenderna om Lucia berättar att hon var en ung flicka som led martyrdöden för sin tros skull. När hon levde i början av 300-talet var det förbjudet att var kristen och eftersom hon vägrade avsäga sig sin tro trots tortyr så avrättades hon. Det röda bandet om hennes midja vittnar om att hon är en martyr - den röda färgen är ju martyrernas färg.

Under medeltiden när Sverige var katolskt så firades ju Lucias helgondag. Men hennes firning är också uppblandad med våra egna lokala traditioner. Det fanns tex traditioner av att ha karnevalsliknande utklädning innan man gick in i fastan. Och den här dagen var oftast också skolavslutning och för att kunna finansiera fortsatta studier gick pojkarna runt i hem och hus och sjöng för mat coh pengar. Och fram till mitten av 1700-talet medan vi hade den julianska kalendern så var lucianatten årets längsta natt. Och det är blandningen av dessa olika traditioner som har gjort Lucia till det som vi idag firar.

Men Lucia är inte bara ljusets budbärarinna! Hon står också för hopp och mod! Med sitt liv och sin död berättar hon också om att det är viktigt att hålla fast vid det man tror på och som man tycker är viktigt! Lucias skönhet sitter därför inte främst på utsidan utan den finns i hennes inre! Och den talar till vårt inre. I luciasångerna om vinter och om ljus så viskar också Lucia att du är värdefull. Det du tror på och det som är viktigt för dig det är värdefullt! Ge inte upp! Håll fast! Och håll ut!

Adventstiden rusar så fort förbi. Vi befinner oss lite drygt halvvägs redan in i den. Vad har vi gjort under de här veckorna som gått? Vad har vi kvar att göra under veckorna som kommer?


"Det susar genom livets strid en fläkt av himmelrikets frid, en klang av harpotoner. En aning fyller varje bröst, och stilla ljuder Andens röst i jordens alla zoner: O mänsklighet, ställ dörrn på gländ - det är advent, det är advent" (Sv psalmen 109:1)