söndag 29 september 2013

Livets skiftningar

Nu när hösten färgar världen orange och röd så kommer jag att tänka på att årstidskiftningarna också går igen i våra liv  - vi har också tidskiftningar med jämna mellanrum. De kanske inte följer den ständigt pågående årscykeln med vår, sommar, höst, vinter och så vår igen. Men skiftningarna finns där, vi kanske inte alltid märker av dem som just skiftningar utan det är nog mer så att vi upptäcker att vi helt plötsligt står i den blommande sommaren eller den regniga och ruskiga hösten.

Jag vill tro att livets skiftningar är något som är bra då vi just i skiftningarna växer inombords och lär känna mer av livet och oss själva.
Nu är det höst och idag är det änglarnas dag! Det är den heliga Mikaels dag och Mikael är den som går i täten för det goda i kampen mot det onda. Änglar är budbärare som kommer med hopp och mod. Och det behöver vi ha gott om när vi ska stå upp för och tro på det goda!



Ängeln på bilden med det stora hjärtat i sin famn får symbolisera budet om hopp och mod! Och just nu för mig så får det stora hjärtat också symbolisera tillit. Den som jag saknar men som jag längtar så efter att få känna!

Sen jag gjorde den här ängeln tidigare i veckan så har jag kommit på mig själv att jag har svårt att släppa den med blicken. Jag vill titta på den för den ger mig på något vis ro. Den ger mig på något vis hopp och mod och den håller min längtan efter tilliten vid liv. Ängeln saknar ansikte/ansiktsuttryck och det är nog därför som jag finner den rofylld. För jag letar efter det där ansiktet, det som är dolt för mig just nu och som jag längtar efter och som jag vet kommer att ge mig tillit. 

Jag står i en av livets skiftningar och jag vet ännu inte vart den kommer att föra mig. Är det till våren knoppande träd? Till sommarens grönska? Till höstens skörd? Till vinterns vila? 

Jag tittar på det stora rödskimrande hjärtat i ängelns famn och känner att mitt hjärta bankar där inne i mitt bröst. Där finns det hopp och mod. Och det kommer att fyllas på med tillit igen!



(1 Kor 13:13)



måndag 9 september 2013

Ljusreflektioner

Mitt i allt det som är, 
i alla våra måsten, 
i allt vi gläds åt och sörjer över, 
i all vår lycka och vår besvikelse 
och i vår drömmar 
behöver vi stanna upp och lyfta vår blick 
och stilla oss för ett kort ögonblick. 

Så att stjärnorna  kan spegla sig i oss. 
Inte bara för att vi ska kunna upptäcka ljuset utan också 
för att ljuset ska kunna sprida sig och lysa för fler. 



P.S. 
Banna inte regnpölarna för däri speglar sig himlen

fredag 6 september 2013

Längs pilgrimsvägen


Min pilgrimsvandring fortsätter. Jag vandrar min livsväg framåt. Idag har den starkt skinande och lågt stående höstsolen skinit mig rakt i ansiktet så det har känts som jag har vandrat rakt in i solen. 

Annars så är det mycket vatten som upptar min vandring just nu.
Och jag funderar kring min hamn, 
min hamn som utgångspunkt och som plats för vila och kärlek.
Och jag undrar, var är min hamn?

"Du måste lägga ut för att komma in i hamn igen"


"När du lagt ut låt ljuset föra dig fram, lyft din blick, håll den mot horisonten och upptäck ljuset"


"Oroa dig inte för stenig strand, den är visserligen utbredd men den kommer att leda över i något annat. 
Håll ut"


"Du kommer att nå fram till mjuk och varm sand och grönskande mark igen.
När du når hamn"


Jag vandrar enträget på längs min pilgrimsled. Och håller utkik efter den där hamnen som jag längtar efter och som jag vill hitta.