måndag 14 oktober 2013

I ett stilla sus

Det berättas att Elia står där på berget och väntar på att få möta Gud.
Och en stark storm drog fram som klöv berg och krossade klippor.
Men Gud var inte i stormen.
Efter stormen kom ett jordskalv. Men Gud var inte i skalvet.
Efter jordskalvet kom elden. Men Gud var inte i elden.
Men efter elden kom ett stilla sus. Och där var Gud! 
Och det stilla suset hör Elia och går Gud till mötes.
(1 Kung 19:11 - 13)

Har du hört det stilla suset?
Det där som hörs efter att stormarna bedarrat, 
efter att jorden har stillat sig och efter att elden har slocknat. 
Det där stilla suset som hörs fast det inte gör det. 
Det där suset som likt ett djupt andetag fyller alla hörn och skrymslen i det som finns inuti. 
Det där suset som pumpar igång hjärtat igen och som gör att hjärtats slag känns och hörs inuti.

Där i det stilla suset är allt möjligt igen. 
Där finns det hopp och liv! 
Och där kan vi mötas!

Där i det stilla suset är det som att helt plötsligt kunna se blommande blåklockor mitt i oktober!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar