fredag 13 december 2013

Spår i snön

Snön faller.
Det är natt.
Vid stationen står du och väntar på mig.
Jag ser dig i gatlyktans mjuka sken.
 
Jag faller bakåt i snön,
sträcker ut mina armar och det blir avtryck
som av änglavingar i snön.
 
Snöflingor stora och kalla mot min kind.
Jag kan ana stjärnorna bakom molnen.
Mitt ansikte mot himlen.
 
Din kind mot min.
 
Snön faller.
Det är natt.
Och i snön syns det spår
som av änglavingar.
 
 







fredag 6 december 2013

Funna möjligheter

Det är adventstid. Igen. Förberedelsetid. Tid av längtan. Tid av väntan. 

Här om dagen var det nån som sa att man kan vänta så mycket och intensivt 
att man missar att det kommer. Och den tanken dröjde sig kvar i mig. 
Väntan och förväntan. 
Ankomst. 

Visst är det så att det kan bli ett rejält snurr i väntan och förväntan. 
Och det kan bli platt fall vid ankomst. 
Om inte ankomsten övertrumfar väntan vad händer då?
Med väntan?
Med ankomsten? 

Det vi väntar på. Det vi längtar efter. Det som upptar vår tid och energi. 
Om vi bara lever i vår väntan och längtan, missar vi inte något av det som händer här och nu. 
Om vi befinner oss någon annanstans och sen.

Här längs vägen, där vi befinner oss just nu där finns det nog många möjligheter. 
Som kan öppna nya dörrar. Som kan leda oss framåt. 
Kanske är det på obeträdd mark, kanske är det på välkänd mark. 
Men det kommer att vara här och nu. 


Glöm inte bort din väntan, din längtan.
Den är viktig.
Den är en del av dig.
Lev med din väntan, din längtan.
Här och nu.
Se möjligheterna.
Finn möjligheterna.
Möt ankomsten.