måndag 27 januari 2014

Andetag

Jag sätter ner mina fötter på golvet och ser ut genom fönstret.
Vinter och kallt. Grå himmel. Enstaka snöflingor som faller.
Jag känner mina fötter mot det kalla golvet, blundar och andas in:
Jag känner strandens varma sand mot mina bara fötter.
Jag vandrar längs vattenbrynet med solen i ryggen.
Jag går där i sanden, klättrar över klipporna och sätter ned
mina fötter i det mjuka gräset.
Jag ser upp mot de vajande fälten och omsluts av himmelens moln.
Jag känner vinden om min rygg som om det var dina armar om mig.
Jag känner regnets mjuka droppar mot min kind som om det var dina kyssar.
Jag drar koftan närmare om mig när vinden tilltar
och jag springer genom regnet över de vajande fälten.
Här möts himmel och hav, allt är horisont, inget är horisont.
Tills solen bryter genom molnen är jag jordad där mellan himmel och hav.
I din vind, i ditt regn.
Jag blundar och andas ut.
Så länge jag blundar kanske du stannar kvar hos mig.
Jag andas in och känner din arm om min rygg.
Jag andas ut och ditt handavtryck är kvar mot min skuldra.
Jag känner det våta gräset mot mina fötter.
Det är kallt som av snö.
Jag öppnar mina ögon och möter din blicka.
Dina blå ögon.
Jag ser ut genom fönstret. Enstaka snöflingor faller.
Solen håller på att bryta igenom molnen.
Mina fötter tar lätta steg över det kalla golvet.
Och det känns som att du fortfarande
håller din arm om min rygg.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar