tisdag 21 januari 2014

Livets källa

Att ha tillgång till en källa det är någonting alldeles särskilt. Jag vet inte vad ni tänker på för slags källa när jag säger så, men jag tänker på en vattenkälla med friskt, klart och kallt vatten. Och jag tänker också på skogen en varm sommardag.

När jag var liten så fanns det en vattenkälla i skogen vid idrottsplatsen där jag var uppvuxen. Om man lämnade ett av träningsspåren och följde en liten stig upp i skogen så kom man till den här källan. Och jag har ett minne av att ha druckit vatten därifrån, alldeles klart och kallt, och jag drack vattnet från mina kupade händer.

En källa kan var ett geologiskt begrepp för hur det ur marken rinner vatten till följd av ett ständigt tillopp och utlopp…vattnet är alltså INTE stillastående utan i ständig rörelse.

Men källan kan också vara en beteckning på ett ursprung.
 
I söndags var den kyrkliga rubriken ”Livets källa” – och jag tänker vad är det som är livets ursprung? Och jag tänker också vilka källor är det som vi har tillgång till för att ösa ur för att få våra liv att gå ihop. Vilka är de källorna?

Vi vill ju väldigt gärna veta hur allt det här med livet hänger ihop. Vilka är vi? Var kommer vi ifrån? Finns det någon mening? Finns det någonting mer?

Vi kan försöka bryta ned livet i minsta möjliga beståndsdel för att på så vis kunna förstå det bättre. Och nu verkar ju ”standardmodellen” för att förklara livets uppkomst gå ihop sig när man troligen har hittat den saknade pusselbiten, den där delen som fått smeknamnet ”Gudspartikeln”.

Eller så kan vi försöka se det i det stora… Här i veckan har det i media funnits en bild på en nebulosa runt en neutron stjärna ute i rymden och på bilden ser det ut som en jättestor hand…Rubriken i en av våra kvällstidningar var ”Guds hand fångad på bild”.

Den stora livskällan vill jag tro är Gud….och jag vill också tro att den stora källan har många mindre utlopp som finns tillgängliga på flera olika ställen. Som vi kan hitta och som vi kan ösa kraft och stillhet ur. Gemensamt är dock att vattnet är friskt och klart, att det har ett ständigt till- och utlopp.
Och det finns ju också andra vattensamlingar men som inte har klart och friskt vatten och som vi många gånger ändå öser ur. Och hur det blir med det i längden det lär vi oss genom erfarenheten, att det inte blir så bra.
Kanske är det sådär med källorna som hör till Gud att man ibland måste lämna den ”stora vägen” för att hitta dem. Så som med den där källan jag berättade om att jag hade varit vid när jag var liten. De kan ligga lite bortanför och  lite undanskymda. Men det är viktigt att vi hittar till källorna, för de är våra att upptäcka och de är till för oss att hämta kraft och stillhet ur för att få livet att gå ihop!

 "Låt mig vila inför källan.
Kom Du, Herre, möt mig där.
Ge mig Du av källans vatten,
du som livets källa är"
 
 
 
 

 

2 kommentarer:

  1. Fint, jag tänker på alla källor till inspiration och på glädjekällor. Många källor små, blir en.. å?

    Och att du är en källa till glädje för mig!!

    SvaraRadera
  2. Håller med... en å, en flod...en ocean :-) Källorna till inspiration och glädje tror jag definitivt har klart, friskt och rent vatten :-)

    Kram till finaste Hanna som inspirerar så manga med skaparglädje!!!

    SvaraRadera