fredag 23 maj 2014

Ett litet andetag

Ett litet andetag, det är vad du vill ha av mig.
Och jag andas in.
Ett litet andetag, det är vad du vill ha av mig.
Och jag andas ut.
Ett litet andetag.
Här är jag trygg.
Här är jag hel.
Ett litet andetag.
Jag tycker om att höra ditt skratt.
Jag tycker om att höra mitt skratt tillsammans med ditt.
Ett litet andetag, det är vad du vill ha av mig.
Och jag andas in.
Ett litet andetag, det är vad du vill ha av mig.
Och jag andas ut.
Här är jag din.

torsdag 8 maj 2014

En doft av regn

Regnet för med sig en doft av våt asfalt. Den som utgör trottoaren utanför mitt hus. Den färgas mörk av det lätta vårregnet som faller. Det faller så mjukt, det är inte alls som något hetsigt höstregn som dränker världen, som gör att löven faller och blir till jord igen. Nej, detta är ett stilla vårregn som smeker marken och som bereder plats för sommarens daggvåta gräs och bara fötter.

Regnet för med sig en doft av havet. Det som jag bär i mitt hjärta. Det som ligger bortom de gröna kullarna där vägarna tar slut. Där havet tar vid och breder ut sig tills det snuddar vid horisonten och blir till himmel.

Regnet för med sig en doft av minnen. Av de som jag bär inom mig. 

Regnet för med sig en doft av längtan. Av det som jag bär i mina utsträckta händer.

Regnet för med sig en doft av kärlek. Av det som jag aldrig slutat att känna.

Regnet för med sig en doft hopp. Av det som aldrig lämnade mig.

Regnet för med sig en doft av tro. Av det som bär mig, här och nu och till evigheten.

Regnet för med sig en doft av havet. Det som jag bär i mitt hjärta. Det som ligger bortom de gröna kullarna och dit vägarna leder. Där vägarna tar slut tar havet vid och breder ut sig tills det snuddar vid horisonten och blir till himmel.

Regnet färgar asfalten mörk och för med sig en doft av framtiden. Där mina minnen, min längtan, min kärlek, tro och hopp ska bli till ett. Precis som hav och himmel blir till ett i horisonten.