måndag 22 september 2014

På ängen

Små tassar landar mjukt i det våta gräset, de trampar upp och ned för att vänja sig vid vätan.

Mina tårar faller genom rum och tid. Blir till regnet som stilla faller mot ett röd-oranget kattansikte som nyfiket kikar fram bland de höga grässtråna där ute på ängen. Katten tar så spjärn, kryper ihop med ansiktet nedåt och rumpan uppåt innan han skuttar iväg bort genom gräset.

Solen bryter igenom molnen och vattendropparna glänser i gräset.

Jag vilar mot änglavingarna som omsluter mig. Det är starka armar och en doft av syren som håller om mig. Morgonen gryr och solens värme tar så sakteliga över omfamningen. Jag vilar i morgonens ljus och värme. Jag vänder mitt ansikte mot solen och kisar in i det starka ljuset.

Små tassar springer mjukt genom det varma gräset, stegen stannar upp och katten vänder sitt ansikte mot solen och han sitter och tittar ut över ängen. Men så tar han ny sats och skuttar vidare.

I solens omfamning förnimmer jag en katt som mjukt stryker sig mot mina ben. Jag rör mina fingrar mot det solvarma vajande gräset.

För en kort stund möts tid och rum innan den soldränkta ängen sakta försvinner bort från min åsyn allt medan det mjuka regnet faller svalt mot mitt ansikte. Och en doft av syren dröjer sig kvar inom mig.

måndag 8 september 2014

Där evigheten tar vid

Vid havet väntar jag på dig.
Jag väntar på dig i den gryende morgonen.
Där ute på klipporna är det bara tiden som kan ana oss.
Det är samma tid som för länge sedan röjt alla våra spår
men som nu omsluter oss.

Stilla så stilla.

Jag känner dina steg över klipporna och jag känner
 din värme omkring mig.

Tiden är här och nu och i solens sista strålar upplöses vi
och tiden tar oss till evigheten.
Tiden som är här och nu och som sen blir efter och bortom.

Minnet av ett liv och en längtan dröjer sig kvar
som en stilla viskning över vattnet
i månens sken.
Och den för med sig en doft av färsk tång
och blir till vågornas smekande slag mot klipporna.

Tiden som var där och då
och som är här och nu.
Och som sen blir efter och bortom.

Och en nu dag gryr i den stilla morgonen
där ute vid havet.