måndag 8 september 2014

Där evigheten tar vid

Vid havet väntar jag på dig.
Jag väntar på dig i den gryende morgonen.
Där ute på klipporna är det bara tiden som kan ana oss.
Det är samma tid som för länge sedan röjt alla våra spår
men som nu omsluter oss.

Stilla så stilla.

Jag känner dina steg över klipporna och jag känner
 din värme omkring mig.

Tiden är här och nu och i solens sista strålar upplöses vi
och tiden tar oss till evigheten.
Tiden som är här och nu och som sen blir efter och bortom.

Minnet av ett liv och en längtan dröjer sig kvar
som en stilla viskning över vattnet
i månens sken.
Och den för med sig en doft av färsk tång
och blir till vågornas smekande slag mot klipporna.

Tiden som var där och då
och som är här och nu.
Och som sen blir efter och bortom.

Och en nu dag gryr i den stilla morgonen
där ute vid havet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar